Kapitel 1
Jag blundade och borstade igenom min Äldre systers hår. Jag satte upp det i en flätta som gick runt huvudet och gav min mor en orolig blick. Jag satte mig ner på hennes plats och mor började göra två flättor och satte ihop dom och lät resten av mitt röda/bronsfärgade hår hänga fritt. Jag granskade min spegelbild och blundade bort oron. Jag ställde mig upp och granskade den Vita blusen med en ljusblå kjol. Jag bytte om och granskade min spegelbild i speglen och rös. Jag ställde mig ute i köket och granskade min mor och min äldre syster.
'' Så fin du är '' sa min mor och höll tillbaka gråten i halsen. Idag var det Slåtterdagen. En ung kvinna och man skulle få slåss för sitt liv i en arena men först skulle man dra villka. Dom skickas till ett träningcenter som är deras fängelse för väntan. Jag hade 32 lotter och min syster 55. Jag rättade till blusen och började gå. Jag släppte taget om min syster och ställde mig vid dom andra runt 16-17 års åldern. Jag gick fram och hon bad om mitt namn och tog blod. Detta var tillfället då dom kollade hur många man var också. Jag gick senare efter det iväg och granskade Borgmästaren för vårat Distrikt och gjorde en grimars mot Effi från huvustaden som kom varje år för att dra fram två stycken. Jag rös småt och såg mig omkring. Jag rös och tänkte på om min syster skulle bli vald och att mor skulle falla i en deprition. Jag rös och försvan i mitt tänkande.Jag granskde Effie och lyssnade småt.
'' Välkomna! Nu är det dags att välja en modig ung man eller kvinna som får äran att repensentera Distrikt 12. I det 78:onde Hungerspelen. '' Sa Effi och log vänligt mot oss.
'' Som Alltid.. Damerna först ! '' sa hon och gick mot skålen. Hon plockade upp en lapp och Jag drog efter andan och kom tillbaka till verkligheten.
'' April Evans ! '' sa Effie glatt och vinkade upp mig. Jag gick sakta och ställde mig brevid henne.
'' Så fin du är '' sa min mor och höll tillbaka gråten i halsen. Idag var det Slåtterdagen. En ung kvinna och man skulle få slåss för sitt liv i en arena men först skulle man dra villka. Dom skickas till ett träningcenter som är deras fängelse för väntan. Jag hade 32 lotter och min syster 55. Jag rättade till blusen och började gå. Jag släppte taget om min syster och ställde mig vid dom andra runt 16-17 års åldern. Jag gick fram och hon bad om mitt namn och tog blod. Detta var tillfället då dom kollade hur många man var också. Jag gick senare efter det iväg och granskade Borgmästaren för vårat Distrikt och gjorde en grimars mot Effi från huvustaden som kom varje år för att dra fram två stycken. Jag rös småt och såg mig omkring. Jag rös och tänkte på om min syster skulle bli vald och att mor skulle falla i en deprition. Jag rös och försvan i mitt tänkande.Jag granskde Effie och lyssnade småt.
'' Välkomna! Nu är det dags att välja en modig ung man eller kvinna som får äran att repensentera Distrikt 12. I det 78:onde Hungerspelen. '' Sa Effi och log vänligt mot oss.
'' Som Alltid.. Damerna först ! '' sa hon och gick mot skålen. Hon plockade upp en lapp och Jag drog efter andan och kom tillbaka till verkligheten.
'' April Evans ! '' sa Effie glatt och vinkade upp mig. Jag gick sakta och ställde mig brevid henne.
'' Någon frivillig ? '' sa hon och granskade pubilken. Det var ingen som ville ta min plats.
'' Nu dags för Pojkarna. '' sa hon och drog snabbt en lapp.
'' Nu dags för Pojkarna. '' sa hon och drog snabbt en lapp.
'' Jake Evermore ! '' Ropade hon glatt och granskade pubilken. Jag granskade pojken och kände igenom honom småt. Vi båda bodde i Sömnen och jag tvingade fram ett lende. Effie bad och skaka händer och jag granskade honom innan jag drog fram min hand. Jag blundade och tänkte på hur min familj skulle ragera. Skulle mamma hamna i en Deprition som när far dog ?. Jag rös och drog ner till Jorden när ett fast handslag tog tag om min hand. Så fort jag hade skakat hans hand tog en fredsvakt tag om mig och satte mig i ett rum i Rätts huset för att ta förväl till Familj och vänner.Jag ryckte till när dörren öppnades och min mor och Äldre syster störtade in. Jag kramade om dom och lutade mitt huvud mot min mors axel.
'' Gråt inte '' sa jag med en lung röst och gav dom ett lende. Troligtvis skulle det vara fotografer på tågstationen och Jag vill inte visa mig svag. Jag kramade om min mor och syster yttligare en gång och torkade bort deras tårar.
'' Gör allt för att vinna ! '' sa min Syster och tog mig hårt om axlarna. Jag nickade och kramade om dom en sista gång innan fredsvakten kom in och sa att tiden var ute. Jag såg mot min mors tårfyllda ansikte och min systers. Jag satte mig ner och drog handen på silket. Jag reste mig upp när dörren öppnades. Besöket förvånade mig inte. Jag log mot Alec och kramade om honom. Vi hade varit vänner i minst fyra år och hade hjälp varandra under svälten. Jag hörde hans hjärtslag och blundade. Vi hade alltid varit vänner men det kändes tryggt att vara i hans famn. Jag släppte taget om honom och granskade hans blick.
'' Dom vill bara ha ett spel .. det är allt.. Ni är deras underhållning ! '' sa han och tittade på mig.
'' Jag vet det..Alec.. Jag har tittat på hungerspelen i hela mitt liv.. Jag vet nog hur det är .. '' sa Jag och försökte le.
'' Finns det en båge så tar du den.. '' sa han och jag hajade till. Visserligen brukade vi jaga och sälja till fredsvakterna men att jaga människor var en helt annan sak.
'' Om det inte .. '' sa jag men han avbröt mig.
'' Finns det ingen så gör du en.. '' sa han och tog hårt om mina axlar. Jag nickade och minns det året då spelarna frös ihjäl.. så efter det året finns det alltid trä. Jag blundade och när Fredsvakten kom så fick han gå. Dom tog med mig mot en bil och resan mot tåget var kort. Det var första gången jag inte reser runt med fötterna. Som sakt var det fotografer som granskade oss. Jag hade inte fällt en enda tår men kände att det var påväg och granskade Min medspelare.. och jag gick på tåget. Jag blundade kort och satte mig brevid honom. Effie brättade att vår handledare skulle hjälpa oss med saker och ting. Jag hajade till av farten när tåget började röra på sig. Jag granskade träden som för förbi och grnaskade våran handledare som kom in i Vagnen som kom in i Resturangvagnen. Allt var så annorlunda från där hemma. Det var lyxigt och så mycket mat vi bara kunde få i oss. Jag åt och kunde hantera kniv och gaffel. Medans min medspelare åt med händerna. Effie gav honom en grimars och vände sig mot mig.
'' Gråt inte '' sa jag med en lung röst och gav dom ett lende. Troligtvis skulle det vara fotografer på tågstationen och Jag vill inte visa mig svag. Jag kramade om min mor och syster yttligare en gång och torkade bort deras tårar.
'' Gör allt för att vinna ! '' sa min Syster och tog mig hårt om axlarna. Jag nickade och kramade om dom en sista gång innan fredsvakten kom in och sa att tiden var ute. Jag såg mot min mors tårfyllda ansikte och min systers. Jag satte mig ner och drog handen på silket. Jag reste mig upp när dörren öppnades. Besöket förvånade mig inte. Jag log mot Alec och kramade om honom. Vi hade varit vänner i minst fyra år och hade hjälp varandra under svälten. Jag hörde hans hjärtslag och blundade. Vi hade alltid varit vänner men det kändes tryggt att vara i hans famn. Jag släppte taget om honom och granskade hans blick.
'' Dom vill bara ha ett spel .. det är allt.. Ni är deras underhållning ! '' sa han och tittade på mig.
'' Jag vet det..Alec.. Jag har tittat på hungerspelen i hela mitt liv.. Jag vet nog hur det är .. '' sa Jag och försökte le.
'' Finns det en båge så tar du den.. '' sa han och jag hajade till. Visserligen brukade vi jaga och sälja till fredsvakterna men att jaga människor var en helt annan sak.
'' Om det inte .. '' sa jag men han avbröt mig.
'' Finns det ingen så gör du en.. '' sa han och tog hårt om mina axlar. Jag nickade och minns det året då spelarna frös ihjäl.. så efter det året finns det alltid trä. Jag blundade och när Fredsvakten kom så fick han gå. Dom tog med mig mot en bil och resan mot tåget var kort. Det var första gången jag inte reser runt med fötterna. Som sakt var det fotografer som granskade oss. Jag hade inte fällt en enda tår men kände att det var påväg och granskade Min medspelare.. och jag gick på tåget. Jag blundade kort och satte mig brevid honom. Effie brättade att vår handledare skulle hjälpa oss med saker och ting. Jag hajade till av farten när tåget började röra på sig. Jag granskade träden som för förbi och grnaskade våran handledare som kom in i Vagnen som kom in i Resturangvagnen. Allt var så annorlunda från där hemma. Det var lyxigt och så mycket mat vi bara kunde få i oss. Jag åt och kunde hantera kniv och gaffel. Medans min medspelare åt med händerna. Effie gav honom en grimars och vände sig mot mig.
Forsättning Följer :3
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bra berättelse, hörru!
2012-04-10 @ 13:13:59
URL: http://lizesse.devote.se
URL: http://lizesse.devote.se
Postat av: Ida
Bra!
2012-04-10 @ 13:17:12
URL: http://lizesse.devote.se
URL: http://lizesse.devote.se
Trackback
